Idag på lunchen satt jag och fyra kompisar och snackade i typ en timme om hur orättvis världen är! Hur kan vi slänga en tredjedel av vår mat medans andra människor inte har dricksvatten? Resa bara för nöjets skull medans människor inte har någonstans att sova inatt? Hur blev det såhär? Och varför fortsätter länder att lägga 12 gånger så mycket pengar på armén än på att hjälpa andra länder ur fattigdom? Drömsamhället bygger väl på att hjälpa varandra? Och det värsta är att även om vi vet att människor svälter rycker vi på axlarna, mår dåligt i fem minuter och går vidare med våra liv istället för att göra något.